23:32.

om elva timmar och femtiofem minuter sitter jag och smaskar i mej av finskakursens utbud av lunch. hoppas det är gott.

en liten ful tanke men som jag ändå hoppas går i uppfyllelse: jag hoppas att alla andra typer på kursen är trevliga. inte irriterande. lite roliga. människor jag inte känner ens en liten gnutta från tidigare. och så hoppas jag att de suger på finska.

jag hoppas jag inte är den allra sämsta på vårt andra språk. kursen bygger ju på dramaövningar och övningar med tonvikt på kommunikation. fan. jag ser redan nu framför mej mardrömsscener där vi har någon improvisationsövning på g. alla andra som kommit till kursen kan finska hur bra som helst. det är deras mammor som skickat hit dem så att mammorna sedan kan skryta till mormor över sonens eller dotterns talanger i finska när de stolt visar upp glinets studentbetyg. i övningen ska man tala öppet och naturligt om naturliga vardagssaker. och så kommer jag med i bilden och klämmer ur mej något så genant att ledarna börjar småskratta fastän de är strängt skolade till att aldrig göra det.

jag hoppas jag lär mej lite mera finska på kursen och att det inte blir alltför pinsamt och komiskt. det får gärna hända andra. (märk glädjen i skadeglädjen här igen. jag är så fräck.) men inte mej. snälla. hoppas man får mycket mat där.

nu är det sista augusti. angst.

herregud. jag har fått allting, förutom kläderna i skåpet plus ordna upp nattduksbordet, klart. hur är jag så bra? (okej jag medger, de mesta är intråttat i skåpena. men utåt sett skiner mitt rum.)

nu är klockan 17:25 och jag undrar vart dagen flög iväg igen. tv och mat tror jag. har mumsat på min nya blåbärspaj. hur kan det vara så föbaskat svårt att få till en riktigt normal blåbärspaj? min förra, ja den som brorsan min snällt åt upp utan att be om lov, tack för det ännu.., blev ganska saltig och blöt. jag glömde visst socker i degen och potatismjöl på bären. dagens paj blev raka motsatsen. söt och slibbig av för mycket socker och potatismjöl. man måste benda upp en bit åt sej med slev och våld för bären är ihopklistrade med litet för mycket snor. men helt god är den. o förrförra gången jag kraffsade ihop en blåbärspaj blev det soppa med geggiga degklumpar. det var något magnifikt till smaken måst jag säga.

nu ska ja kila iväg och kolla om jag fått ett litet brev från posten hemskickat till mej. jag väntar på två coola brallor som postens tycks panta på för jag borde ha fått dom igår. dumma posttanter har säkert snott dem. eller ja förstås har de gjort det. mina byxor är ju så grymt coola och in just nu.

efter det ska jag äta upp resterna av min underbara pizza ala nicole. rest in peace i mitt matsystem. med magen riktigt fullproppad och smilet upp till öronen drar jag sedan på mej pysiga kläder. min nacke tyckte det skulle sitta fint med ett yogapass. och när jag kommer hem är det tvn som gäller igen. hihi.

det finns ett par sånger gjorda för denna värld som bara är complete. allt sitter på sin plats. inte en enda annan ton ska tillsättas. inte någonting. jag tycker inte om ordet perfekt. men de sångerna är väl då perfekt. här kommer en. brittan förstås.

datanissen i farten.

blir alltid lika glad när jag fattar mej på krångliga inställningar och konstigheter på datorn. kom just på hur man fixar videon hit. var snabb som satan att fixa om alla länkarna till direkta videon. good for me.

men har ännu inte hiffat hur man får bilder stora. jag trycket på stor och den blir minimal. jag förstår inte.

nästan hela tiden finns det någon sång som jammas inne i mitt fina smarta huvud. är jag ensam hemma gnolar jag konstant på något. falsk och klart och tydligt. värsta sångguden. sången som nu snurrar i mitt huvud kommer här.

gamla godingar.

ojojoj. efter datorhäng och lyssnande på tuben kom jag igen på mej själv (haha) att sitta och popitta blue högt och hårt. de är bara så bäst. lite smålöjliga. lite för patetiska. lite för sliskiga. men ack så bra. mej stör det inte att de är lite små komiska. kanske inte världens bästa bänd med bästa mening i sina sångtexter. men blue, mina gamla barndomsvänner, kommer alltid att ha en egen liten speciell vrå bredvid hjärtvenen min.

lugn och lycka vid midnatt.

alltid såhär inför nattetid lyssnar jag på lite mer harmonisk och vacker musik. musik som är så fin och kraftig att man inte kan göra något annat än att lyssna.

för ungefär tre år sedan upptäckte jag yasmin levy och hennes musik. i hennes musik finns konstverk som är de vackraste jag någonsin har hört. när jag lyssnar på henne flyger tankarna iväg. musiken flyter genom kroppen och man kan inte annat än njuta. det är så vackert.

hallelujah sången är det många artister som har gett sin egen version på. här yasmin levy. så fin.