23:32.

om elva timmar och femtiofem minuter sitter jag och smaskar i mej av finskakursens utbud av lunch. hoppas det är gott.

en liten ful tanke men som jag ändå hoppas går i uppfyllelse: jag hoppas att alla andra typer på kursen är trevliga. inte irriterande. lite roliga. människor jag inte känner ens en liten gnutta från tidigare. och så hoppas jag att de suger på finska.

jag hoppas jag inte är den allra sämsta på vårt andra språk. kursen bygger ju på dramaövningar och övningar med tonvikt på kommunikation. fan. jag ser redan nu framför mej mardrömsscener där vi har någon improvisationsövning på g. alla andra som kommit till kursen kan finska hur bra som helst. det är deras mammor som skickat hit dem så att mammorna sedan kan skryta till mormor över sonens eller dotterns talanger i finska när de stolt visar upp glinets studentbetyg. i övningen ska man tala öppet och naturligt om naturliga vardagssaker. och så kommer jag med i bilden och klämmer ur mej något så genant att ledarna börjar småskratta fastän de är strängt skolade till att aldrig göra det.

jag hoppas jag lär mej lite mera finska på kursen och att det inte blir alltför pinsamt och komiskt. det får gärna hända andra. (märk glädjen i skadeglädjen här igen. jag är så fräck.) men inte mej. snälla. hoppas man får mycket mat där.

Annonser

nu är det sista augusti. angst.

herregud. jag har fått allting, förutom kläderna i skåpet plus ordna upp nattduksbordet, klart. hur är jag så bra? (okej jag medger, de mesta är intråttat i skåpena. men utåt sett skiner mitt rum.)

nu är klockan 17:25 och jag undrar vart dagen flög iväg igen. tv och mat tror jag. har mumsat på min nya blåbärspaj. hur kan det vara så föbaskat svårt att få till en riktigt normal blåbärspaj? min förra, ja den som brorsan min snällt åt upp utan att be om lov, tack för det ännu.., blev ganska saltig och blöt. jag glömde visst socker i degen och potatismjöl på bären. dagens paj blev raka motsatsen. söt och slibbig av för mycket socker och potatismjöl. man måste benda upp en bit åt sej med slev och våld för bären är ihopklistrade med litet för mycket snor. men helt god är den. o förrförra gången jag kraffsade ihop en blåbärspaj blev det soppa med geggiga degklumpar. det var något magnifikt till smaken måst jag säga.

nu ska ja kila iväg och kolla om jag fått ett litet brev från posten hemskickat till mej. jag väntar på två coola brallor som postens tycks panta på för jag borde ha fått dom igår. dumma posttanter har säkert snott dem. eller ja förstås har de gjort det. mina byxor är ju så grymt coola och in just nu.

efter det ska jag äta upp resterna av min underbara pizza ala nicole. rest in peace i mitt matsystem. med magen riktigt fullproppad och smilet upp till öronen drar jag sedan på mej pysiga kläder. min nacke tyckte det skulle sitta fint med ett yogapass. och när jag kommer hem är det tvn som gäller igen. hihi.

det finns ett par sånger gjorda för denna värld som bara är complete. allt sitter på sin plats. inte en enda annan ton ska tillsättas. inte någonting. jag tycker inte om ordet perfekt. men de sångerna är väl då perfekt. här kommer en. brittan förstås.

datanissen i farten.

blir alltid lika glad när jag fattar mej på krångliga inställningar och konstigheter på datorn. kom just på hur man fixar videon hit. var snabb som satan att fixa om alla länkarna till direkta videon. good for me.

men har ännu inte hiffat hur man får bilder stora. jag trycket på stor och den blir minimal. jag förstår inte.

nästan hela tiden finns det någon sång som jammas inne i mitt fina smarta huvud. är jag ensam hemma gnolar jag konstant på något. falsk och klart och tydligt. värsta sångguden. sången som nu snurrar i mitt huvud kommer här.

gamla godingar.

ojojoj. efter datorhäng och lyssnande på tuben kom jag igen på mej själv (haha) att sitta och popitta blue högt och hårt. de är bara så bäst. lite smålöjliga. lite för patetiska. lite för sliskiga. men ack så bra. mej stör det inte att de är lite små komiska. kanske inte världens bästa bänd med bästa mening i sina sångtexter. men blue, mina gamla barndomsvänner, kommer alltid att ha en egen liten speciell vrå bredvid hjärtvenen min.

lugn och lycka vid midnatt.

alltid såhär inför nattetid lyssnar jag på lite mer harmonisk och vacker musik. musik som är så fin och kraftig att man inte kan göra något annat än att lyssna.

för ungefär tre år sedan upptäckte jag yasmin levy och hennes musik. i hennes musik finns konstverk som är de vackraste jag någonsin har hört. när jag lyssnar på henne flyger tankarna iväg. musiken flyter genom kroppen och man kan inte annat än njuta. det är så vackert.

hallelujah sången är det många artister som har gett sin egen version på. här yasmin levy. så fin.

mästerkocken till er tjänst här hej.

klockan 18:19 satte jag mej i bilen för att pysa ner till butiken för att inhandla smarriga ingredienser till min exklusiva pizza. var butikerna uppe. nej det var de inte. så jag fick styra kosan till abc. dyrt eller dyrt där borta. dyrt.

när jag anlände till min destination parkerade jag snyggt och fint på enda lediga plats jag hittade. kom jag ihåg att handbromsen inte funkar. nej. bilfan började rulla bakåt med ganska så hög hastighet. hittade en ny plats efter lite letande. men. hela byn och några grannbyar runt omkring hade fått för sej för att ställa till med moppefestival. greit idea småglin. där var säkert över hundra moppen som febrilt skurrade omkring. tänk ljudet. se framför er alla skitskrämda mammor som försökte hålla koll på ungarna deras så att de inte blev mos. fjortisarna tyckte de var så stora och tuffa och coola. alla tyckte de var leim.

i butiken köpte jag lök och majs och tomatpure och blåbär och rainbow vaniljglass. är inte allt förtjust i rainbows produkter men smaka in deras vaniljglass för den är den bästa. billigast och godast.

i kassakön hände en lite rolig sak. eller nej det var faktiskt inte roligt. jag lyckades ganska bra att inte skratta. faktiskt gav jag inte ifrån mej ett endaste lilla ljud. inombords garvade skadeglädjen högt. det var en man med sina två odregliga småglin. barnen satt i vagnen och medan pappa gick för att inspektera alkoholurvalet tyckte ungarna att det var en ypperlig idé att börja sträcka sej efter skivorna på högra sidan av gången. med all tyngd på den sidan föll ju förstås hela vagnen. och alla grejor föll ut på golvet. och med i fallet hann ungarna dra ner ganska många skivor också. kassatanten tittade lite surt på de gallskrikande barnen. det tog säkert ont som fan men gud vad det såg roligt ut. jag vill inte vara fräck men skadeglädje är bästa glädje.

efter mitt lilla äventyr kom jag hem och satte igång med bakeriet. degen tråttade jag i smoothie-maskinen, orkade inte börja klotta ner fingrarna. det stod i receptet på pizzadeg att man kan tillreda degen i en matberedare. men smoothie-maskinen gillade inte riktigt behandlingen. den började ryka och blev brännhet och jag blev lite småskraj och fortsatte gnåda själv.

med degen klarutformad som ett hjärta på plåten började jag förbereda fyllningarna. broilerna skulle stekas. gissa om det strittade brännhet olja på mej otaliga gånger? ja. aj. gissa om arean runt spisen och golvet nedanför är smaskigt oljigt just nu? gissa om jag slintade och nästan föll? ja. mumsigt. övriga ingredienser på min fina pizza är en gul paprika två lökar och en stor burk majs. 

hela processen tog ungefär en och en halvtimme. jag som inte hade lust på matlageri idag.

ännu att tillägga: brände jag mej på ugnen? ja. brände jag mej på plåten? ja. skar jag mej nästan i fingret? ja. var jag farligt nära på att riva up fingrarna på konservburkarnas farligt vassa kanter? gissa. rätt svar.

men nu efter all möda och efter allt besvär sitter jag nu här och avnjuter min underbara hjärt-pizza. den är delicious. om det skrivs så. god som fan är den i alla fall.

ps. kom ihåg att man kan äta hur mycket majs som helst och stoppa det på vad som helst och med vad som helst!

pps. sången jag glatt gnolade på under pizzabakeriet kommer här: kuktjuren och j los ganska snuskiga föredetta man marc anthony, har kokat ihop en asball låt. lyssna bara. titta inte på videon. de är så nestiga.