blogginlägg av gina dirawi. tänker exakt likadant.

DET JAG TÄNKER PÅ OM NATTEN,LÅNGT MEN LÄSVÄRT!
30 september, 2012 @ 18:50

Jag har funderat. Vi människor är extremt högfärdiga. Vi tror att vi vet så otroligt mycket,men vad vet vi EGENTLIGEN?

För varje år som går får vi reda på nya saker, ständigt,nya tekniker,nya piller som ska hjälpa mot dittan och dattan, nya träningsformer som ska få våra kroppar att må bättre,nya skönhetskurer som ska göra oss vackrare. Massa ny information som skall berika våra liv och “förbättra”. Visserligen vet vi mycket, men jag avskyr när människor utesluter saker pga att det inte går att vetenskapligt bevisa det. Som att det logiska i människan, det människan själv kan bryta ner och förstå,det existerar,men allt annat finns inte, för det går inte att få grepp om. Är inte det lite högfärdigt av människan? Att tro sig vara så mäktig och att man vet ALLT?

Jag har så många tankar om det här,men har svårt att få ner det i skrift utan att låta fumlig eller att det ska ta tid. Men om vi kör lite snabbt och slarvigt nu,så ska jag försöka få er att förstå vad jag menar. Grejen är ju den att vi människor,vi vet ju det vi vet. Men varje dag får vi ny information, information som vi inte visste fanns. Den informationen har alltid existerat,men vi har bara inte varit medvetna om den. Är inte det ett bevis på vilka krafter som finns i universum som vi inte är medvetna om? Förstår ni vad jag menar?

Människan är kreativ,intelligent och jobbar ständigt med att utveckla ny teknik och nya former, allt för att förstå. För att få svar. Och just därför,för att vi är “skaparna”, så kommer vi i slutändan bara få reda på det som vi kan nå med vår kapacitet. Vi kommer inte längre än vår kapacitet. Men allting bortom var kapacitet då? Det blir som en paradoxal värld till det vi ser som vår verklighet, och bara för att vi inte är tillgängliga för den,betyder det att det inte existerar? Jag tror på vetenskap, men jag tror på en begränsad vetenskap. En vetenskap som är inom människans kapacitets ramar. Den ramen kan expandera, men vi måste jobba för att expandera den. Det vi tror är sant idag behöver inte vara sant imorgon. Jag kan skriva flera sidor om det här,nu bara krafsar jag ner det lite ogenomtänkt, men det jag vill komma fram till är att lika starkt som vi tror på vår kunnighet,måste vi vara medvetna om vår okunnighet. Vi vet det vi vet,sen vet vi ju inget mer. Att någon exempelvis säger till mig “Gud finns inte”, tycker jag är väldigt ignorant. Jag håller med, det kan vara så att Gud inte existerar, eller så kan det vara så Gud visst gör det?Eller så är det helt andra krafter som styr. Vi vet inte. Bara för att VI inte kan bevisa det,så betyder det inte att det inte finns där.

Det känns som att allt detta som vi människor håller på med, egentligen handlar om att vi vill förstå vad sjutton vi gör på den här planeten. Och för att få grepp om det,så försöker människan hitta anledningar. Några saker man hittar anledningar i är vetenskap,religion, tron på energier osv. Det är inget fel med det, jag tror det behövs för annars blir man galen, men samtidigt måste man vara medveten om att inte utesluta saker, för i slutändan vet vi inte så mycket. Det finns så starka krafter som styr den här planeten. Visserligen förstör vi den, men samtidigt så förstör den ju oss också? Är det inte lite högfärdigt att tro att vi kan förstöra den här planeten helt? Vi bidrar till att försämra den,vi förgiftar den, men samtidigt har den större makt över oss än vad vi har över den. Kraften och energin som finns i havet(tsunami), i jorden (jordbävning),i luften(tornado osv). Det är som att vi som människor försöker efterlikna jordens makt över oss, men den kommer aldrig kunna vinnas över, för den är mäktigare. Och om den är mäktigare,så betyder det att den har starka krafter bakom sig. Vad det kan vara vet jag inte, stark energi, men det är starkare än oss. Och det i sin tur påvisar bara hur små vi är i detta universum. Vi tror att vi vet, och vi vet lite, men inte allt. Sen kan man gräva ner sig mer. Vi har relativt bra koll på kroppen,det “mekaniska”,vad som händer och varför. Men känslor då? Ångest? Kärlek? Magkänslan? Vi skapar piller som dämpar ångest,dämpar depression. Vi ignorerar vår magkänsla. Är det rätt? Och vart kommer magkänslan ifrån?Det är så mycket vi inte vet,så därför tycker jag att man ska vara en öppen människa och se saker relativt. Inte döma ut så snabbt, inte försöka pracka på människor vissa verklighetsuppfattningar eller säga “såhär är det”. För som sagt, vi vet bara det vi vet för tillfället,men det kan ändras imorgon, och sen finns det mycket som vi fortfarande inte vet,och mycket som vi aldrig kommer få reda på. Vad tycker ni? Ge mig er syn på saken!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s