2253–19122011

chacha bloggen. idag har det varit måndag vilket alltid betyder ledigt. så awesome med tre dagars veckoslut. alltid liksom. urskönt. har man inte fixat det gött åt sej själv va? ja det har man. men så har jag ju slitit ibland kanske lite för hårt för att kunna ha det skönt nu. dum som man är. menmen nu är det i alla fall bra.

idag har jag då sovit långt in på dagen igen. har ännu inte sluppit ur sommarens failade dygnsrytm. och snart är det lov igen. bådar inte gott. bådar inte gott. jaiks. skitsamma. steg upp väldigt utvilad och var duktig flicka och gjorde omsorgsfullt mina bilsa och jogga inlämningsuppgifter. bra där nocle.

efter det gick umppa och jag ut på promenad. så som vi går ut på promenad, dvs. hysteriskt härjande och flamsande och grisande. tokstållen hade så förbannat med dum energi att jag måste styra kosan mot skogen så att kräket fick springa av sej ordentligt. väl där for dåren runt omkring och hit och dit och sprang säkert tio varv runt skogens alla hörn medan jag höll mej till stigarna. färden i skogen tog för mej kanske typ sexhundra meter medan umppa säkerligen sprang tre kilometer. jävla sportgalna atlet.

sedan har jag pysslat och sysslat med lite allt världens för att sedan avslutandes avsluta dagens aktiviteter med en sväng till stallet och hopptimme. timmen gick väl sådär. helt ok. tillräckligt bra. efter timmen gick jag och krafsade och myste en liten stund med bästa och finaste gamla jokke-hästen och önskade honom en fridfull jul. gullegrisen.

väl hemma märkte jag i ren förtvivlan att jag glömt banda taran monta elämää och huippumalli haussa. näääjj. hur kan man glömma något sådant. jag förmår mej inte förstå det. gud vad jobbigt. vad ska jag då göra i morgon? vilket dilemma.

och hur går det med veikkaus-kalendern då kanske någon ekorre under tallen undrar. jo tack bra. vi lever i spänningens tider. behöver nämligen en liten fnuttig jävla gran till och jag har kammat hem två och en halv tonni till mej och broshan min. tänka sej. men jag är en realistisk pessimist och inser att veikkaus högst antagligen bara försöker bidra med lite spänning i vardagen. hur stor chans är det liksom att jag på fem dagar kvar lyckas skrapa fram en gran? minimalt liten då endast tio av vad är det en miljon kalendrar veikkaus har gjort i år. men broshans hopp lever än. stackars unge, hans jul kommer att bli förstörd.

belinda carlisle får avsluta dagen.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s