hey ho, let’s not go.

tjena alla nervvrak, ska vi bilda klubb? vad sägs om klubben för alla grymtcoolt avstressade nervvrak? ja kan bli sekreterare.

två timmar sedan jag fick men minihjärtattack när läraren skriker ”en minut kvar av provtiden”. då hade jag just satt punkt efter sista meningen och skulle ännu räkna alla ord. och kolla igenom allt. dubbelchecka allting. stryka över alla mina tjugoåtta klottpapper. med mycket fucking mera. hann jag? javisst. det gjorde jag ju inte. greit. skrivs faktiskt great.

för fem timmar sedan slutade buranan sin ljuva verkan och jag fick känna på förvarningar på århundradets huvudvärk. jättekul tyckte jag. tycker ännu.

för tre och en halv timme sedan tog mina älskade centergodbitar slut. det var hårda tider efter det kan jag lova och svära ed på om någon skulle vilja att jag gör det.

riktigt mysigt och kanonkul. nästan lite roligt. jo, tack för min del.

mina timmars innehåll i korthet efter klockan halv elva igår på kvällen: jag går och sova halv elva. har restless legs och pulsen på hundrasjuttiotvå. försöker verkligen att lugna ner mej. går väl sådär. jag tror jag somnar klockan lite över tolv. och vaknar ur en konstig ”mardröm” klockan halv ett. jag flyger skrikandes upp med hjärtat hårt bultandes i halsen. skulle gissa att pulsen var cirka tvåhundra vid det laget. somnar om en halv timme kanske.

efter det sover jag ganska lugnt. ytligt men utan att vakna ända fram till ungefär klockan fem, varefter jag vaknar kanske tjugotvå gånger innan klockan piper sexfjörtiofem. huvudvärken gnolar så det susar i säven som ruttnat på landet av all eutrofiering av östersjön.

hej ho så är man i skolan. och stressläser det sista. så jävla smart, jag vet. är så nervös att jag inte kan stå stilla. darrar och skakar och skrattar och vill sova.

jag fick plats nummer tjugofem. tredje raden framifrån. andra platsen från vänster. perfekt plats. kort väg till mera papper, wc och mat. min önskan var hörd och tagen i beaktande. tack. med rumpan på stolen är jag ganska lugn. är ganska lugn till klockan tio före tolv. då slutade buranan sin dumma verkan. jävla piller.

hur kan tre resterande timmar gå på tjugo minuter? jag inte förstå. beskrivning av händelseförloppet: förbannad stress, jävla försnabbade klockjävel, jag hinner inte på vessa, skit mina chokon är slut, tidpress indeed, skriva så handen går av, stressstressstress, panik, yrsel, svindel, må illa, hjärtklappning, tårar som vill spruta ut och klotta ner alla mina kraffsiga papper och stress gånger miljoner. och h-u-v-u-d-v-ä-r-k.

klockan är tio över tre och provet är slut. all den stress jag känt släpper och jag vet inte hur jag ska vara. känner ett enormt behov av att bara gråta. det rinner väl en tår och så går jag hem. och nu känns det konstigt. det var det liksom. done. boom. bang. puff.

jag som inte skulle stressa. jag som inte stressade. jag som ändå stressade.

men. jag har nu gjort mitt. jag gjorde mitt bästa och kan inte påverka något mera. nu är mina resultat i händerna på någon gud långt bort.

och de hade rött drogljus på vessan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s